Igår gick min farmor bort. Jag stod inte henne så nära och inte av någon speciell anledning. Det har bara inte blivit att vi har pratat och träffats så ofta. Men självklart är det jättetråkigt att hon inte finns längre. Däremot tror jag att det var ganska skönt för henne, även om hon mådde bättre sista veckorna så har hon ändå varit väldigt dålig, hennes lungor var i princip slutkörda. Jag är i alla fall tacksam att vi var och hälsade på henne förra veckan så att vi fick träffas en sista gång. Nu tror jag hon är i en annan värld där hon kan träffa sina föräldrar och sina hästar. Vila i frid farmor!